Detta är alla dikter som publicerats hittills. Denna sida var nedladdad 2/5/2012.
|
# 1.
Ändlös förväntan:
vart för oss ordens slagregn?
Nästa release-fest.
|
# 2.
Dalande stjärna
i tomheten: ditt mörker
sputnik i jymden.
|
|
|
|
# 3.
I stillat sinne
med korsade ben: vilket
är höger? Vänster?
|
# 4.
Andra må undra
själv bär du alltid med dig
ditt fula tryne.
|
|
|
|
# 5.
Öppnar du munnen -
För att tala? Att svälja?
För evigt vilse.
|
# 6.
Se det förflutna
med blodsprängda ögons färg.
Himmelsk frid? Ack nej.
|
|
|
|
# 7.
Vad är en haiku?
Så oviktigt att veta
när dimman släpper.
|
# 8.
Blickar du utåt?
Vad du kan se med ögat
finns blott där inne.
|
|
|
|
# 9.
Ser andra lida
Tror du jag inte bryr mig?
Döden och smärtan.
|
# 10.
Förr var jag fri
som vinden; men min frihet var
gömd bakom murar.
|
|
|
|
# 11.
Som regn som smattrar
mot tältduk; sedan torkas
av solen - medveten.
|
# 12.
Hör! Vindflöjtens sång
spelar, och tvingar dig att
längta din hembygd.
|
|
|
|
# 13.
Träd sträcker ut sin
smalaste gren; men vilar
tryggad i roten.
|
# 14.
Mörker, djup; en blick
av medvetenhet och jag
omsluts av ro.
|
|
|
|
# 15.
Ute strilar regn;
när jag lämnat min kudde
stannar daggen kvar.
|
# 16.
Stilla, som floden
skapar och förstör strömmen
ler jag mot solen.
|
|
|
|
# 17.
Du frågar: vem? när?
- själv vet jag, för jag andas.
Stör mig inte mer.
|
# 18.
Du upphör; stannar
i frid - underligare
än så är det ej.
|
|
|
|
# 19.
Tala om din väg
till förändring, tyst såsom
snöflingan smälter.
|
# 20.
Ett tecken: ögat.
Belyst påminner det mig
om allt jag lämnat.
|
|
|
|
# 21.
Sök i det svarta;
ett tankelöst, känslokallt -
Ljus. Värme. Frihet.
|
# 22.
Stannar, betraktar -
en snöängel vilar tyst
och sörjer våren.
|
|
|
|
# 23.
Mitt ego stiger
mot oanade höjder:
fast hos demonen.
|
# 24.
Den inre striden:
dina ögon släcks för att
släppa in nytt ljus.
|
|
|
|
# 25.
Tankarna glider -
likt en vårbäck i maj, så
svåra att släppa.
|
# 26.
Från balkongen: jag
får en glimt av havet, och
brisen som helar.
|
|
|
|
# 27.
I skydd av natten:
försöker gömma mig, men
förbannar månen.
|
# 28.
Saltet på tungan;
i spegeln där du sett dig
finns din avbild kvar.
|
|
|
|
# 29.
Hyllning till livet
- en fest utan baksmällor;
pupillen vidgas.
|
# 30.
Du söker toppar,
bottnar, dalar - men kanske
är lyckan blott beige?
|
|
|
|
# 31.
Jag drömmer; kanske
är det verkligt? En dag har
vintern blivit vår.
|
# 32.
Likt en laser skär
- sådan skärpa, sådant ljus -
genom ögats lins.
|
|
|
|
# 33.
Lämnar all trygghet
liksom allt jag har varit.
Kliver in i Nu.
|
# 34.
En dov vinternatt -
trots grannarnas klagosång
ler jag i mörkret.
|
|
|
|
# 35.
Vet vad som krävs - att
bli hel är inget hastverk.
Vågar du glömma?
|
# 36.
Ständigt flytande -
flyr ej, fruktar ej svärdet.
Längtar ej segern.
|
|
|
|
# 37.
Du tänkte aldrig -
jag var en skugga, men jag
kände ditt mörker.
|
# 38.
Sakta - långsamt - mjukt.
Ljus - men ej heller kylan
längtar jag längre.
|
|
|
|
# 39.
En utmaning: jag
släpper tankarna fria
för att vinna kraft.
|
# 40.
Bortom mörkrets vind:
Släck ut ljuset och låt det
flöda i frihet.
|
|
|
|
# 41.
När? Hur? Varför? Vem?
Svaren har skrikit mig döv.
Jag hör inget mer.
|
# 42.
Längtan och vemod:
bäddar in dig lika mjukt
som taggtrådens törn.
|
|
|
|
# 43.
Förlamad av sorg -
en rädsla bland så många.
Träng in i dess djup.
|
# 44.
En ros - så enkelt.
En blott så patetisk bild.
En våg som bryter.
|
|
|
|
# 45.
Allt det som krävs -
våga stå upp, våga se -
kväver all min kraft.
|
# 46.
Alla står lika
inför tomhetens frihet.
Du. Jag. Dom. Alla.
|
|
|
|
# 47.
Pennan min blindkäpp:
förbannar ordens tröghet -
hur ska jag nå fram?
|
# 48.
Sånger från fjärran -
i tid, i rum, men också
djupt in i framtiden.
|
|
|
|
# 49.
Vet allt så väl.
Vet, känner - men har inte
stått där naken själv.
|
# 50.
Ej då eller sen;
de dansande bilderna
av myrar och berg.
|
|
|
|
# 51.
Så stilla, så tyst:
den gröna smaken av te
och bruset från ån.
|
# 52.
I gryningsljuset:
söker förtvivlat minnen
efter nattens strid.
|
|
|
|
# 53.
En blick från min hembygd:
taktfast dunk från smedjan, och
sorgen och tvivlet.
|
# 54.
Regn i augusti -
fåglarna tystnar, och jag
längtar till hösten.
|
|
|
|
# 55.
Lever på gränsen;
vet att jag inte borde
värdera tankar.
|
# 56.
Hur många tankar
kan under blott en sekund
uppstå och stillas?
|
|
|
|
# 57.
Svaret kan komma
som dånande blixt, eller
stilla, som vårregn.
|
# 58.
I myllan: livet -
tulpanernas skönhet, och
okuvligt ogräs.
|
|
|
|
# 59.
Torkar i solen:
min nytvättade skjorta.
Jag bara väntar.
|
# 60.
Att dela med sig:
daggkåpan visar sin skatt
i gryningens ljus.
|
|
|
|
# 61.
En svan med sin hals;
så ståtlig och bräcklig, men:
sträck den ej för långt.
|
# 62.
Kryper för nära -
förlorad i var och ett
av bokskogens löv.
|
|
|
|
# 63.
Längtad belöning:
när regnet äntligen föll
var det redan kväll.
|
# 64.
Svällande röda -
två smultron som fått mogna
i kirskålens skydd.
|
|
|
|
# 65.
Skratt, stoj, larm, buller -
stranden som låg så öde
i mitten av maj.
|
# 66.
Miraklet i dag:
Vintergatans förening
och galaktisk frid.
|
|
|
|
# 67.
Äpplets perfekta
glänsande, skinande skal.
Ruttnar inifrån.
|
# 68.
Halt! Gå! Stanna! Spring!
Lyder du, eller vågar
du vila i dag?
|
|
|
|
# 69.
Radions musik
blandades med fågelsång.
Lyssnar ej längre.
|
# 70.
Daggen djupnar, och
lägger sig tidigare.
Går mot november.
|
|
|
|
# 71.
Har du ej sett allt?
Slösar energi och kraft:
luftballongens flykt.
|
# 72.
Söker inre svar:
följ budbärarens fotspår
bakåt, nedåt, in.
|
|
|
|
# 73.
Dimma, mörker. Men:
kanariefågeln kvittrar.
Allt är inte slut.
|
# 74.
Tunga, mörka moln.
Septemberlövens grönska
går långsamt mot gult.
|
|
|
|
# 75.
En blick mot himlen:
var är mörker, var är ljus?
Så fridfullt allt blev.
|
# 76.
Låter grässtrået
skära en skåra genom
universums djup.
|
|
|
|
# 77.
Kliver uppåt, men
trappan är ej längre av
marmor, blott gråsten.
|
# 78.
Faller ner, famlar
i mörker, tomhet - men vad
vill jag stödja mot?
|
|
|
|
# 79.
Skissar på pappret:
mål, visioner, drömbilder.
Lämna kvar dem där.
|
# 80.
Sorgen och vreden:
två flyttfåglar mot södern.
Välkomna åter!
|
|
|
|
# 81.
Huden, ett filter.
Tomhet mot meningslöshet.
En förhatlig gräns.
|
# 82.
Har varit borta;
sökt efter inspiration.
Fann bara mig själv.
|
|
|
|
# 83.
Värmen här inne -
kontrasterar tydligt nog.
Snömodd där ute.
|
# 84.
Dröjer vid tanken
på tiden som återstår.
Varma vårvindar.
|
|
|
|
# 85.
Spejar mot söder;
men hur vet jag var längtan
stilla lägger sig?
|
# 86.
Drar åt min halsduk
i kvällens lätta snöfall.
Omsluts av mörker.
|
|
|
|
# 87.
Nästan omärkligt
fångar min koncentration
en förlorad doft.
|
# 88.
Väcks ur min slummer -
fågelns drillar, så dova
i snödrivans skydd.
|
|
|
|
# 89.
Kristall bryter ljus;
regnbågen bryter sig loss
mot beigegul stenvägg.
|
# 90.
Ljus, glädje, frihet -
vad mer kan du önska av
mannen med skägget?
|
|
|
|
# 91.
Fångar en skiftning -
blott en gradskillnad mellan
snöglopp och trindsnö.
|
# 92.
En dag för drömmar!
Skålar och lyckönskningar
klingar ut i natten.
|
|
|
|
# 93.
Trotsar darrande
driften att ge ännu ett
ouppfyllt löfte.
|
# 94.
Plötsligt strömavbrott:
passar på att utforska
natthimlens mönster.
|
|
|
|
# 95.
Väntar i stillhet
på dofter, ljusa nätter.
Har gått i ide.
|
# 96.
Skär över isen;
förbannad är min medvind
av de jag möter.
|
|
|
|
# 97.
Strömmar av tankar
och drömmar, fångade i
meanderslingor.
|
# 98.
Ett stilla duggregn:
avgasfyllda snödrivor
renas, försvinner.
|
|
|
|
# 99.
Lugnar ner lågan -
kupar händerna till skydd;
värms själv av glädjen.
|
# 100.
Sitter helt stilla:
fem ljusstreck skär mitt synfält.
Stör mig inte alls.
|
|
|
|
# 101.
En snötyngd lekplats
- våta gungor, gyttjig sand -
längtar vårens barn.
|
# 102.
Samlare av vind;
skogsdungen lugnar, lindrar -
gror själv av syret.
|
|
|
|
# 103.
Nå: natt eller dag?
Ser du bara ut genom
ditt eget fönster?
|
# 104.
Kall, stressad morgon.
Runt gathörnet bländas jag
av fullmånens makt.
|
|
|
|
# 105.
Dansande solblänk -
plötsligt är det omöjligt
att sluta skratta.
|
# 106.
Skådar en hägring:
töande droppar i sol.
Blott februari.
|
|
|
|
# 107.
Sträcker ut handen
för att beröra; min vän,
jag finns, är, andas.
|
# 108.
Kvällen lägger sig.
Tänk att det kan finnas så
himla mycket ro.
|
|
|
|
# 109.
Står i motvinden:
pinar, men räddar mig från
att falla framåt.
|
# 110.
Ej stress eller jäkt.
Harmoni, balans, glädje.
Uppfylld av tomhet.
|
|
|
|
# 111.
En vändning: solen.
En glimt av värme i lä:
förhoppning om vår.
|
# 112.
Vilar själv stilla.
Orden flödar utan att
jag märker något.
|
|
|
|
# 113.
Inför förändring:
vad fruktar jag mer än att
kasta mig utför?
|
# 114.
Nå. Lurad igen.
Bara för att jag inte
ville ha mer snö.
|
|
|
|
# 115.
Dags att andas ut,
att städa och rensa ur
vinterförrådet.
|
# 116.
Har fått något vasst
i ögat: en aning om
en klarblå himmel.
|
|
|
|
# 117.
Betongen vilar -
vandrande, tidig morgon,
hör jag den andas.
|
# 118.
Vakna! Men snälla -
jag drömmer så vackert om
smärtfria lågor.
|
|
|
|
# 119.
Vill bryta mig loss -
vill vila med fjärilen
i ultrarapid.
|
# 120.
På åkern simmar
en svan, så lugn, lycklig för
översvämningen.
|
|
|
|
# 121.
Som alltid ensam:
ser för nära på mig själv
i stadens myller.
|
# 122.
Vårisens sprickor -
låter mig inte falla,
utan stiga upp.
|
|
|
|
# 123.
Dimman i fjärran:
nej, längtar eller söker
den inte längre.
|
# 124.
Att åter värmas:
Hanöbukten är redo.
Än är sanden sval.
|
|
|
|
# 125.
Långsamt lättande:
molnen som dolde taken.
Blinkar, och borta.
|
# 126.
Möter hajens blick
genom glas: är själv torr, trygg.
Log den lite snett?
|
|
|
|
# 127.
Ännu en haiku.
Så lite att säga, men
så många rader.
|
# 128.
I minnet: risfält;
Ubuds myllrande marknad
och färsk papaya.
|
|
|
|
# 129.
Dunkel ljusstråle.
I dag: kan inte se klart
av min egen kraft.
|
# 130.
Oönskat tecken:
en svärm av nykläckta och
utsvultna myggor.
|
|
|
|
# 131.
På jobbet, lördag.
Våren kom tidigt i år.
Men jag - ja, jobbar.
|
# 132.
Fjäll skall möta hav:
vårbäcken längtar ej ron.
Ännu så yster.
|
|
|
|
# 133.
Märkliga brasa:
även jag som fyllde på ved
beklagar värmen.
|
# 134.
Styrkan jag kände,
den jag trodde var evig.
Med ens, som bortblåst.
|
|
|
|
# 135.
Överseendet:
kan le själv åt min längtan
efter att längta.
|
# 136.
Tråkig skalövning:
grannens operaröst - och jag
längtar konserten.
|
|
|
|
# 137.
För tidig morgon:
svullna ögon, men solen
har redan gått upp.
|
# 138.
Kan inte jäkta:
björken utanför slår ut
först när det är dags.
|
|
|
|
# 139.
Vändande vågor -
aldrig samma vatten, men
alltid samma form.
|
# 140.
Maj: föder drömmen;
negativexponering
av höstens dunkel.
|
|
|
|
# 141.
Närmare centrum:
trots hjulens större krafter
spinner de ej loss.
|
# 142.
Sänkt blick: väntande.
Rörelsen kan stjäla din
allra sista dröm.
|
|
|
|
# 143.
Snart stillad hunger;
saffran, sesamfrön, soja.
Och: friskt, grönt, hett te.
|
# 144.
Nå: bara släpp då.
Fritt svävande: ingen tyngd
ingen smärta alls.
|
|
|
|
# 145.
Så långa skuggor
från så ensamma dammkorn.
Stygga morgonsol.
|
# 146.
Det första regnet
som lindrar, inte kyler.
Vilda gäss i sträck.
|
|
|
|
# 147.
Ett sällskap lättar...
blott dricksen bär deras spår.
Ekar av bilder.
|
# 148.
Rakt genom vattnet:
glittrande ljuspelare.
Dockar långsamt in.
|
|
|
|
# 149.
Tämjer allt för stramt;
fixerad vid denna punkt.
Svalornas virrvarr.
|
# 150.
Rost, flagor, aska;
flugan i spindelväven.
Håll andan, le, skrik.
|
|
|
|
# 151.
Solens paradox:
så himla skönt det är att
sitta i skuggan.
|
# 152.
I sommarstiltje:
tomrum fyllda av värme.
Andas tystnad, liv.
|
|
|
|
# 153.
I ensam vaka:
trötthet, kära fiende,
ge mig då din famn.
|
# 154.
Penseln i tuschet;
en tanke och allt borta.
Åter till vilan.
|
|
|
|
# 155.
Fuktiga gator;
svalkad asfalt, betong, stål.
Dammet lugnt, fridfullt.
|
# 156.
Långsamt, stilla dugg.
Väcker midsommardagen,
vänder tomheten.
|
|
|
|
# 157.
Längtar Roms kullar:
marmor vilar sitt huvud
tyst, i rotlös sorg.
|
# 158.
Dammet lägger sig;
sikten kristallklar här i
den mörka grottan.
|
|
|
|
# 159.
Oläsbart sinne -
katt utsträckt på verandan.
I kraftfull vila.
|
# 160.
Vilse: en frihet.
I sandstorm av "ska bara",
öken av "måste".
|
|
|
|
# 161.
Regnet och stormen -
en oavbruten vecka nu.
Solbränd inifrån.
|
# 162.
Min enda tanke:
inte bli störd av den där
envetna flugan.
|
|
|
|
# 163.
Vet: klockan tickar.
Har just satt mig tillrätta
ovanför tiden.
|
# 164.
Snabba tuschskisser:
penseldans över pappret.
Fångar essensen.
|
|
|
|
# 165.
Samma söta smak.
Vilken fåfäng klättring upp
i mullbärsträdet.
|
# 166.
Nej! Inte igen!
Plösligt är det helt slut på
årets jordgubbar.
|
|
|
|
# 167.
Reflektion i djup -
vad speglar spegelns spegel?
Doft av nyklippt gräs.
|
# 168.
Vågskvalp vid midnatt -
gryningsljuset skänker dig
äntligen vila.
|
|
|
|
# 169.
Glödande kolbädd -
nej, ska inte vandra, blott
grilla zucchini.
|
# 170.
Lenare än vår,
svalare än sommaren:
höstens första dagg.
|
|
|
|
# 171.
Ingen drömmare:
svalan gör sig redo att
flytta söderut.
|
# 172.
Väntar in hösten -
buxbomen som ska klippas,
honungssötat te.
|
|
|
|
# 173.
Änder och paddor -
kommer ut ur tystnaden
när bilen stannat.
|
# 174.
Dimbelägrad äng:
kan blott ana råbocken.
Vind eller skugga?
|
|
|
|
# 175.
Titta snabbt! Men du
hinner knappt registrera
fladdermusens gir.
|
# 176.
Sorgens brudslöja:
vederkvickande tårar,
yrvakna höstlöv.
|
|
|
|
# 177.
I barndomsstaden:
väcker fördolda minnen.
Möte med mig själv.
|
# 178.
Mörka höstnätter...
tid att bränna stearin,
kura, äntligen.
|
|
|
|
# 179.
Omedvetenhet:
så lätt att nacken böjs i
ofrivillig bön.
|
# 180.
Pendelns vändningar...
även vi, våra liv, skall
bli skrattade åt.
|
|
|
|
# 181.
Tidens ensamhet -
vi dröjer vid den, lämnar
minnen utan spår.
|
# 182.
I höstens kåpa:
leende löv, läppar av guld
vissnar i din hand.
|
|
|
|
# 183.
Möllan på slätten
slår sakta i skymningen.
Sånger om tomhet.
|
# 184.
Fångad levande -
men fotots färger har i
tysthet bleknat bort.
|
|
|
|
# 185.
Ser dig, du ser mig;
ännu en dag yngre än
vi är i morgon.
|
# 186.
Blåst, regn, mörker, frost -
tidlösa förändringar
passerar förbi.
|
|
|
|
# 187.
Vänd om - för jag vet:
där på södra halvklotet
är eran höst vår.
|
# 188.
Förnimmer sant liv:
i passionens lyckodans
hos fallande löv.
|
|
|
|
# 189.
Sol, varma stränder;
svår är oktobers längtan.
Skular för regnet.
|
# 190.
Somna, du trädgård;
dröm vackert om högtryck, och
sommarens duggregn.
|
|
|
|
# 191.
Undanglidande:
tankar undgår, medan jag
famlar efter dem.
|
# 192.
Hösten flyter bort;
regndroppar översvämmar
min utsträckta hand.
|
|
|
|
# 193.
Ensam i skogen;
ur dimman stiger minnen.
Svävar och skingras.
|
# 194.
Vill protestera...
men kan ensam blott höja
min klent knutna hand.
|
|
|
|
# 195.
Bräckliga toner...
ostämd skala, klättrande -
skön disharmoni.
|
# 196.
Mjuk vind bär sinnet...
vill, men kan ej, förneka
min trötta längtan.
|
|
|
|
# 197.
Väntar nu bara
på att bedövas av snön;
täckas av kall frid.
|
# 198.
Grått - mörkgrått, ljusgrått;
till och med pelargonen
tonar i rödgrått.
|
|
|
|
# 199.
Bara i spegeln
syntes verkligheten, men
inte din skugga.
|
# 200.
På frukostbordet:
tidning, kallt kaffe - men jag
bara rör och rör.
|
|
|
|
# 201.
Den enda trösten?
Vinteridet bär med sig
ett löfte om vår.
|
# 202.
Ögonblickskonstverk:
blodlönn i frostprakt, fångad
av gryningsljuset.
|
|
|
|
# 203.
Är bara luften -
andas in och andas ut.
Kom mörker, kom ljus.
|
# 204.
Tyst sekund av frid:
ur djupet hörs ekon från
stillade strömmar.
|
|
|
|
# 205.
Faller så natten:
längtar dess mjukhet, dess skydd.
Så faller ock jag.
|
# 206.
Söker i minnet -
kan längta annan tid, plats.
Vaknar alltid här.
|
|
|
|
# 207.
Till och med havet:
belägrat, ser dess vågor
somna in till is.
|
# 208.
Natt av regn och blåst -
blott en natt, och snön gav upp.
Släpper ut mörkret.
|
|
|
|
# 209.
Dansande skuggor:
verklig illusion, frestar
sinnet, inte mig.
|
# 210.
Helt stilla: en mås,
som ett foto på himlen,
taget av stormen.
|
|
|
|
# 211.
Skuggande lönnar;
genom grenverket, en glimt
av min spegelbild.
|
# 212.
Vilar vid bäcken;
med i dess vinterslöhet
följer jag strömmen.
|
|
|
|
# 213.
Ur grått flödar regn;
inga gnistrande vyer.
Vedträet knastrar.
|
# 214.
Öppnar och stänger;
naturens mjuka andning.
Så snälla: håll tyst.
|
|
|
|
# 215.
Karga vinterland:
stigande bastuångor;
i fjärran snöfall.
|
# 216.
Vintervågor slår...
vandrar långsammare än
mödrar med småbarn...
|
|
|
|
# 217.
Faller: en stjärna;
lämnar en fadd känsla av
övergivenhet.
|
# 218.
Kör bil i dimman...
följer enda riktmärket:
ett rött ögonpar.
|
|
|
|
# 219.
Och björken som föll...
föll, offer för vinterstorm.
Före tystnaden.
|
# 220.
Blinkar, och ditt jag
träder ut genom väven.
För dåligt fördolt.
|
|
|
|
# 221.
Citronfjäril, kom:
vila, blott ett ögonblick,
på ovant bar arm...
|
# 222.
Med värmen, ljuset...
kom hat, sorg, vrede; jag som
längtat våren så...
|
|
|
|
# 223.
Där, under dimman
hukar vårlök, vintergäck.
Tonar mot svagt grönt.
|
# 224.
Helgeån stillad
tidigt ilagda båtar
vacklande vinter
|
|
|
|
# 225.
Och snön den faller...
på vårklädda människor.
"Lurad", sa april.
|
# 226.
Utanför fönstret
svartnar himlen, blir vårnatt -
blott allt för långsamt.
|
|
|
|
# 227.
Vårsolspromenad:
får huvudvärk av värmen
och njuter av det...
|
# 228.
Blott en varm dag till
och magnolian slår ut.
Blott ännu en dag.
|
|
|
|
# 229.
Släpper en dagdröm;
tvingar mig själv att andas.
Teet kallt och beskt.
|
# 230.
Drömmer tyst under
bokskogens vårlövstäcke -
fjärran från gryning.
|
|
|
|
# 231.
En doft, och jag ser
för mig barndomens landskap.
Eviga, som jag.
|
# 232.
ljuskaskader -
vet att de finns där,
ovan regnmolnen
|
|
|
|
# 233.
den gamla dammen
sekelsgammal byggnadskonst
strömmar vatten, tid
|
# 234.
oväntat majregn
(de hade ju lovat...)
stal mitt mod
|
|
|
|
# 235.
mild sommarlättja:
gräsklipparens tystnad
maskrosors lycka
|
# 236.
genom tyll faller
skuggan av en skugga
på rullgardinen
|
|
|
|
# 237.
skyddad här inne...
ensam i tystad stillhet -
hör blott sommarstorm
|
# 238.
försummade -
inneblommor lider
av utesäsong
|
|
|
|
# 239.
säger sanningar
svävande ord, aldrig
morgonvind
|
# 240.
fjärilssaxofon
blå vingslag - men vackrast
tystnaden mellan
|
|
|
|
# 241.
porlande springbrunn -
grodan, redo för sitt hopp...
tredje plats: brons
|
# 242.
stillar sinnet...
aldrig bedarrande:
benens myggbett
|
|
|
|
# 243.
sensommar, sen kväll
chock: redan gatlyktor?
skyndar på cykeln...
|
# 244.
morgondagg
fuktiga barfotatår
påminner om höst
|
|
|
|
# 245.
trött på tröttheten -
men den kväver också
inre fienden
|
# 246.
sommarnattsmörker:
dova bambuslag kallar
till årstiders gång
|
|
|
|
# 247.
höst, välkommen -
befria mina sinnen
i svala högtryck
|
# 248.
äntligen -
nog kallt ute för att
tända en brasa
|
|
|
|
# 249.
vid utsiktpunkten:
gryningsskärgård gjord av
trädtoppar, dimma...
|
# 250.
kontorets ljuspunkt:
blott en oh-projektor -
jag ler i regnet
|
|
|
|
# 251.
ah, nattfrost!
förevigad i kristall
tills solen stiger
|
# 252.
skörden bärgad -
sista traktorn redo
för vinterdvala
|
|
|
|
# 253.
drömmer, hoppas än -
måndagsväckarklockan blott
ett lördagsmisstag
|
# 254.
hennes drömska blick...
så levande, fast fastnad
i olja, på duk
|
|
|
|
# 255.
söker i dimma
ljus, mörker - det kvittar
bara jag finner
|
# 256.
koncentrera
allt i en enda mening
ur tomheten
|
|
|
|
# 257.
fallande -
blott då kan jag stanna
svävande
|
# 258.
väck mig inte -
inte än, inte för snart
tar en omväg här...
|
|
|
|
# 259.
o denna sanning –
att också dess motsats
är sanning
|
# 260.
ett perfekt v
skär genom himlen, mina
drömmar om värme
|
|
|
|
# 261.
dovt ljud från
vindrutetorkare -
regn går mot snö
|
# 262.
ur mörkret, regnet:
anar något därinne
kurar, sluter mig
|
|
|
|
# 263.
de talar om storm
om snö, regn - och jag?
somnar vid brasan
|
# 264.
smärtas av ljus;
ögonen vana vid grått -
så steg solen
|
|
|
|
# 265.
tittar ut –
mörkret har precis fallit;
natt, men ändå dag
|
# 266.
bomullsmorgon -
luddig gräns mellan
nysnö och dimma
|
|
|
|
# 267.
morgonbussväntan:
till och med skidälskarna
förbannar snön
|
# 268.
färdas som en pil
tanken, aldrig stannande
över grå åkrar
|
|
|
|
# 269.
Janus varningar:
för blixthalka, för tröstlös
väntan på vår
|
# 270.
och snön regnar bort...
konstigt: trodde aldrig jag
skulle sakna den
|
|
|
|
# 271.
vägleds av månen
i natten - men dess sken är
blott återspegling
|
# 272.
välkommet oljud -
surrande element när
kylan kom åter
|
|
|
|
# 273.
sena kvällsbussen
tyst, stilla, halvsovande -
färdas ändå hem
|
# 274.
trots snöfallet
blommar fortfarande
vintergäck
|
|
|
|
# 275.
vid horisonten
(som om de svävade fritt):
pilträd i motljus
|
# 276.
ett enda steg
ett andetag, och jag
fylls av vårluft
|
|
|
|
# 277.
ljumma fläktar
och grågässen flyger
två och två igen
|
# 278.
två skrämda harar
skyndar över fälten -
i jakt på mening?
|
|
|
|
# 279.
gräs, löv, mossa -
jag, inte de
längtar vårstädning
|
# 280.
naturens triptyk:
horisonten utsuddad
av morgondimman
|
|
|
|
# 281.
första natten
med öppet fönster -
för svalkans skull
|
# 282.
så orättvist:
tröttare nyss vaknad än
när jag lade mig
|
|
|
|
# 283.
ingen dimma
i fjärran - blott mina
sömndruckna ögon
|
# 284.
ingen dikt:
Prags vårregn skapas på nytt
i varje sekund
|
|
|
|
# 285.
humlor, äppelblom:
det stora mysteriet -
lämnar det ifred
|
# 286.
stilla, lugn:
inte ens med ansträngning
stiger en tanke
|
|
|
|
# 287.
böljande havre:
ett strå stiger, befriat
ensamt i vinden
|
# 288.
i vasen: fruktblom
tre blivande äpplen som
aldrig får falla
|
|
|
|
# 289.
mitten av juni:
redan har sommargrönskan
djupnat, förmörkats
|
# 290.
tre veckors vårregn -
längtar att få svalkas
av sommarnätter
|
|
|
|
# 291.
små färgklickar
vid vägkanten:
vallmo, hundloka
|
# 292.
vill ej slå ihop
"kallaste" och "sommaren" -
vakar vid elden
|
|
|
|
# 293.
kom sol, kom värme -
två dagars uppehåll
och redan för torrt...
|
# 294.
efter semestern:
uppgifter att utföra
dikter att skriva
|
|
|
|
# 295.
som en regndroppe -
vill leva utan oro
fridfullt falla
|
# 296.
svalkan i vinden:
trots klarblå himmel
trots solvärmt hav
|
|
|
|
# 297.
Septembertranor -
flyr höstens svala känsla
av ensamhet
|
# 298.
tyst morgondimma...
till och med molnen
behöver vila
|
|
|
|
# 299.
före höstregnen...
högar av vissna löv
skrattande barn
|
# 300.
sista kvällsplanet...
från ovan små gatuljus
pekar ut mörkret
|
|
|
|
# 301.
de sista tagna:
"solrosor till självplock"
första nattfrosten
|
# 302.
saknad: bondkatt
funnen vid vägkant
grå utflyktsdag
|
|
|
|
# 303.
höststorm...
solen sommarvarm
bak burspråksfönster
|
# 304.
väntan -
gryningen går över
himlavalvet
|
|
|
|
# 305.
ensamt höstlöv
håller sig flytande...
regnpuss
|
# 306.
över hustaken:
morgonens första strålar
halkar i frosten
|
|
|
|
# 307.
lövkrattning
hårt jobb i skuggan
grannens blodlönn
|
# 308.
speglas i mörkret
dubbelglas, dubbelmening
inne, ute
|
|
|
|
# 309.
mörkt moln mörka fält
skärs av tunn ljuslinje
känns som snö
|
# 310.
snö - kallt - mörkt
och jag lika förvånad
som i fjol
|
|
|
|
# 311.
på väg nord-ost
vintersolnedgång
i backspegeln
|
# 312.
tom viskning
släpper låter fallas
genomskinligt blek
|
|
|
|
# 313.
övergivna skyar
rastlösa fåglars skuggor
mot gryningen
|
# 314.
tomma spår
avstånd i tid, rum
fotavtryck i snön
|
|
|
|
# 315.
vila
- bussen långt i fjärran -
eller spänd väntan
|
# 316.
halv sju
gryning skymning
får jag välja?
|
|
|
|
# 317.
dansande låga
omringad omfamnad
oändligt mörker
|
# 318.
skiftning i vinden
falken parerar
blicken fixerad
|
|
|
|
# 319.
trötthet och leda
hastar ändå vidare
i vinterträsket
|
# 320.
plötslig insikt
solen som varit uppe
en halvtimme
|
|
|
|
# 321.
vänder mot vår
mörkret inte så mörkt
inte så tidigt
|
# 322.
smälter snö
fångas av kylan
till is
|
|
|
|
# 323.
grått mot vitt
vintermorgonens
dualism
|
# 324.
tyst kort suck
speglar tankar ej tänkta
snön faller åter
|
|
|
|
# 325.
tuffa ungdomsgäng
snöfria åkerfläckar
kanadagäss
|
# 326.
i fönstret
speglas fullmånen
stiger solen
|
|
|
|
# 327.
påskliljor
minnen löften om vår
på bordet
|
# 328.
övergiven strand
vintersolen låg, vass
vågor bryter
|
|
|
|
# 329.
första vårsolen
stranden fylld av leenden
vågor bryter
|
# 330.
tunga stenar
håller sin plats i solen
mjukt polerade
|
|
|
|
# 331.
morgontidning
kall fuktig trappa
från nattens regn
|
# 332.
björkdungen
i svagast tänkbara grönt
lat eftermiddag
|
|
|
|
# 333.
kalvar, lamm
bredvid tunga mödrar
plötsligt glädjeskutt
|
# 334.
så kom kyla
vintern ändå avlägsen
tidig vår
|
|
|
|
# 335.
orden fastnar
- grönt gräs röda tak -
på ytan
|
# 336.
glittrar solen
i barnens ögon
speglas havet
|
|
|
|
# 337.
tid
tåg mot Holte
björkar slår ut
|
# 338.
liten våg
fångad i
stor våg
|
|
|
|
# 339.
bländad
oändliga maskrosfält
ensam gullviva
|
# 340.
svävar falk
en hare stannar, springer
i skymningen
|
|
|
|
# 341.
morgonskuggor
mjukt mot slutna ögon
halvvaken buss
|
# 342.
radion babblar
hur vädret varit, ska bli
milt glittrande regn
|
|
|
|
# 343.
tidvattenvågor slår
- nästan sommarmorgon -
redo att dra ut
|
# 344.
spindeln fångad
vidare vidare
spinner sitt nät
|
|
|
|
# 345.
kristallklar damm
gammal vattenmölla
långsamma skovlar
|
# 346.
kopp fylld med te -
för att se dess tomhet
måste du se den
|
|
|
|
# 347.
mandarin
långsamt skalad
ah! denna doft!
|
# 348.
himlen befriad
två minuters hällregn
dyblöt katt
|
|
|
|
# 349.
stilla skogssjö
regnmoln glider ljudlöst
över ytan
|
# 350.
plommonkärnor
ekon av framtida fall
i köksträdgården
|
|
|
|
# 351.
nyskördat fält
skördetröskan tyst, väntar
som dagen bräcker
|
# 352.
stillsam vilsenhet
färdas genom skogar
dimmig natt
|
|
|
|
# 353.
sval bris från havet
som om naturen
långsamt andas ut
|
# 354.
så långt bort
- barndomsstaden -
i tid, rum
|
|
|
|
# 355.
allt tycks sig likt:
träden, järnverket
jag
|
# 356.
tyst, stilla
ligger Rådasjön
mina tankar
|
|
|
|
# 357.
gamla historier
kan inte ens minnas
vad jag glömt
|
# 358.
spegel:
till och med Thomas Strandberg
med kortsnaggat hår
|
|
|
|
# 359.
väntar på skjuts
mitt gamla namn inristat
i parkbänken
|
# 360.
kompis från skolan:
hon minns mig inte
(inte jag, heller)
|
|
|
|
# 361.
midnattsdopp:
krossa den stilla ytan
krossa tystnaden
|
# 362.
solen stiger
och jag är en del av
återvändandet
|
|
|
|
# 363.
på väg hem
stannar för att hämta mitt
nuvarande jag
|
# 364.
höstvind
blundar - kan aldrig bli
vårbris
|
|
|
|
# 365.
splitter nytt
redan patinamärkt
kyrkans koppartak
|
# 366.
så kom frosten
glimrar, och smälter
i morgonsolen
|
|
|
|
# 367.
kvällsdunkel -
aldrig, aldrig räkna
tiden
|
# 368.
regnet -
och i norr faller redan
snön
|
|
|
|
# 369.
handfull -
jorden fuktig, kall
nyfiken mask
|
# 370.
varm dusch
tar bort fläckarna
och jag andas
|
|
|
|
# 371.
tycks så skört
ensamt värmeljus
bländar höstnatten
|
# 372.
vänder
vintriga vindar
bär mig tillbaka
|
|
|
|
# 373.
inifrån
avlägset leende -
meningslöst
|
# 374.
pileallén
klagar på värk och leda
i motvinden
|
|
|
|
# 375.
mörkt i mörker
strimma vemod drar förbi
obemärkt
|
# 376.
övergivna fält
ensamt hus upplyst
för julen
|
|
|
|
# 377.
sista bussen hem
en efter en går av
slukas av mörkret
|
# 378.
och när snön
äntligen kom
tog den aldrig slut
|
|
|
|
# 379.
snöfylld himmel
möter vintervita fält
framför mina tår
|
# 380.
yrande snö
- längtar både ut och in -
sprakande kamin
|
|
|
|
# 381.
stirrar på spegeln -
på bilden av vad
andra ser
|
# 382.
fruktansvärt kallt
och han, med längtans leende:
som Arjeplog
|
|
|
|
# 383.
så faller mörkret
liksom temperaturen
och jag: faller
|
# 384.
släpper taget
- om allt jag klamrar mig vid -
om släppandet
|
|
|
|
# 385.
milsvid blankis
ensam skridskoseglare
längs horisonten
|
# 386.
fortsätter:
stillheten avstannar
tills vårdagjämning
|
|
|
|
# 387.
dagsmeja -
men droppen fryser till is
i fallet
|
# 388.
desperat:
söker första spåret av
vintergäck
|
|
|
|
# 389.
fuktiga gångstenar
en träspång uppslukas
av ormbunkarna
|
# 390.
fågelkvitter!
väcker morgonen
väcker året
|
|
|
|
# 391.
synkoper
slitna instrument
av mässing och trä
|
# 392.
mitt i regnet:
en ensam, tyst
snöflinga
|
|
|
|
# 393.
pelargonia:
mörkröd blomsterknopp
tar sin tid
|
# 394.
ännu en haiku
väntar där ute -
glittrar i solen
|
|
|
|
# 395.
hett drive-through-kaffe
öde parkeringsplats
väntar, väntar
|
# 396.
porlande vägbrunn
med smältvattnet flyr
den dova ledan
|
|
|
|
# 397.
bländad
ögonblick av ljus
minns ljud, dofter
|
# 398.
kaffetermos
sanden ännu fuktig
förblir stående
|
|
|
|
# 399.
denna vårmorgon
över natten har träden
blivit gröna
|
# 400.
våt sand -
avtrycket stannar tills
vågen utplånar
|
|
|
|
# 401.
öppnar
färdas, som damm
sluter
|
# 402.
återger ekon
frågor som speglas
i djupa brunnar
|
|
|
|
# 403.
planterar mossa
så skör, så snälla:
gå försiktigt
|
# 404.
formationer
gissa: en vråk en skugga
av dagg
|
|
|
|
# 405.
saltet i havet
lindrar bländade ögon
kliande myggbett
|
# 406.
små ljussken
ställer rummet i mörker -
kontemplerar
|
|
|
|
# 407.
fångar ljus
bra att ha, senare...
redan mörkare
|
# 408.
för dikten
jag bevarar inom mig
ber jag om ursäkt
|
|
|
|
# 409.
semester -
men koltrasten sjunger
oförtrutet
|
# 410.
ringer klockor
tid att vaka, att vakna
virvlande sand
|
|
|
|
# 411.
det fruktbara:
mörkret mellan
stjärnorna
|
# 412.
sensommarregn -
och gräsmattan vaknar
till liv igen
|
|
|
|
# 413.
långsamt -
landskapet (liksom jag)
går mot höst
|
# 414.
dessa regnmoln...
hur kan du veta om det
redan är kväll?
|
|
|
|
# 415.
återvänder...
alla löv, inte som löv
näring
|
# 416.
sparar ljus, värme
(bra att ha senare)
vandrar i höstdagg
|
|
|
|
# 417.
traktorn vänder;
första raden plöjd av
oändlig åker
|
# 418.
vindstilla:
dimman får befria sig
av egen kraft
|
|
|
|
# 419.
väntande dvala -
höstsådd vitlök
i fuktig jord
|
# 420.
inte i dag
- men vilken dag som helst -
gräsmattan frosttäckt
|
|
|
|
# 421.
Stormen drar in -
Jag? Stänger fönsterluckor,
staplar ved.
|
# 422.
förbryllad -
efter regn kom snö
men det borde ha...
|
|
|
|
# 423.
vindmöllor snurrar
så glada de verkar för
tidig vinterstorm
|
# 424.
"Fyrväktaren" -
låter mig sköljas med
av vågorna
|
|
|
|
# 425.
tysta vingar
och regnet som fortfarande
faller
|
# 426.
tunn strimma sol -
en skalpell genom
tunga regnmoln
|
|
|
|
# 427.
snö hav is ånga
liksom jag stiger sjunker -
värmen, kylan
|
# 428.
stigande dimma
morgon som långsamt bräcker...
ny dag, nytt år, nytt -
|
|
|
|
# 429.
jag är inget berg
att bestiga, ingen luft
att andas
|
# 430.
i stormen...
bambun vilar tryggt
i ryggläge
|
|
|
|
# 431.
tvekar:
om - och hur - förverkliga
känslor, drömmar...
|
# 432.
ler: där ute
är inte kolmörkt längre -
trots tidig morgon
|
|
|
|
# 433.
lätt snöfall
var flinga tydlig
mot gatljuset
|
# 434.
västerut:
ensamt kattspår
i frosten
|
|
|
|
# 435.
liv och död
båda fångade
i jorden
|
# 436.
snötäcke:
det enda ljuset från
stenlyktan
|
|
|
|
# 437.
första marsregnet
bär en doft, en aning
om vår
|
# 438.
kisar -
ihärdiga snödrivor
på skuggsidan
|
|
|
|
# 439.
vårvindar
och jag förstår fåglarna
som återvänder
|
# 440.
aprilsol -
men mest värmer
kvällsbrasan
|
|
|
|
# 441.
den första
magnoliablomman -
nog sagt
|
# 442.
första för året:
luftkonditioneringen
svalkar i bilen
|
|
|
|
# 443.
så stilla
kan bara tio
vindmöllor vara
|
# 444.
kvällssol -
och jag tittar på tv
bak gardiner
|
|
|
|
# 445.
djupt i skuggan...
via ett armbandsur:
solens strålar
|
# 446.
skolavslutning -
fälten saknar inte
en ensam vallmo
|
|
|
|
# 447.
just som kören
stämde upp första tonen
föll regnet
|
# 448.
potatisplantor -
raka led, stilla längtan
till midsommar
|
|
|
|
# 449.
hällregn -
Buddhan ler evigt
med stenansikte
|
# 450.
röd? svart? gul? randig?
- än är alla tomater
gröna
|
|
|
|
# 451.
juli och allt
att skriva om -
regn
|
# 452.
röd grön svart gul
augustis färgglada
tomatsallad
|
|
|
|
# 453.
efter semestern
smultron större än
spelkulor
|
# 454.
mellan höststormar
flaggan helt stilla
på halv stång
|
|
|
|
# 455.
linolja, pigment -
med höstregnet
blev rummet grått
|
# 456.
novemberdagg -
sval morgonpromenad
flip-flop-fötter
|
|
|
|
# 457.
spränger ytan
en säl - lika förvånad
som jag
|
# 458.
åker norrut
glada högar av löv
ormbunkar röda
|
|
|
|
# 459.
dricker spindlar?
nå, detta nät har fångat
en dagsranson dagg
|
# 460.
morgondimma -
och jag kan behålla
ögonen stängda
|
|
|
|
# 461.
hög på hög -
ännu så många löv kvar
på träden
|
# 462.
förevigad -
bilden av denna snöflinga
sedan länge smält
|
|
|
|
# 463.
illuminerar:
solen på ett sista
gult löv
|
# 464.
tre svarta tjurar
och snön som föll
i går natt
|
|
|
|
# 465.
morgondimma -
täcker den hela landet
eller bara mig?
|
# 466.
öppnar
de trötta ögonen -
regn nära snö...
|
|
|
|
# 467.
grå dag -
och än så länge
grått år
|
# 468.
väcker minnen:
recuerdos de la
alhambra
|
|
|
|
# 469.
i gryningen...
släcker lampan, lägger
ihop boken
|
# 470.
stålsträngar
djup kontrast mot
nylon
|
|
|
|
# 471.
fågelskådare...
på avstånd hörs rykten:
den första tranan
|
# 472.
matt skymningssol...
förra veckan
beckmörkt
|
|
|
|
# 473.
gråvit himmel
i profil: pileallé
svart åkermark
|
# 474.
ur snöstormen:
en motorcykel
långsamt, långsamt
|
|
|
|
# 475.
inspirerad -
av ännu en grå
regnig dag
|
# 476.
begrundar...
hur kan nu en solstråle
kännas kall -
|
|
|
|
# 477.
första flugan
på första lunchen
på verandan
|
# 478.
kommer hem...
magnolians kronblad
sprids för vinden
|
|
|
|
# 479.
stilla å...
rinner ändå snabbare
än jag går
|
# 480.
det gick fort
att tröttna på
efterlängtat regn
|
|
|
|
# 481.
juli:
första kylan av
kvällsdagg
|
# 482.
ute: för varmt
luftkonditionerad buss -
för kallt...
|
|
|
|
# 483.
första sekunden
av sommarsemester:
---
|
# 484.
första dagen
efter semestern:
regn, förstås...
|
|
|
|
# 485.
moln tornar upp -
snöklädda alper
på lundaslätten
|
# 486.
mörkret faller...
redan? - lika förvånad
varje år
|
|
|
|
# 487.
mörkret faller...
till och med förvåningen
förvånar mig
|
# 488.
halvvägs
på cykelturen:
vräker ner
|
|
|
|
# 489.
rykten:
längre uppåt landet
löven gula
|
# 490.
äntligen!
kaminsäsongen
inledd
|
|
|
|
# 491.
så ödslig:
gotlandsfärjan
i september
|
# 492.
Fårös raukar:
berättelser i blåsten
knappt hörbara
|
|
|
|
# 493.
och hon: men då
har ni allt för er själva -
vårt eget skratt
|
# 494.
avgrundsdjup:
trött, kall, regnig morgon
efter hemresan
|
|
|
|
# 495.
högar av betor -
kan inte riktigt tro på
snön uppe i norr
|
# 496.
fjärran himmel -
kanske slutar det regna
längre fram
|
|
|
|
# 497.
mörk estradpoet
fyller höstskymning med
strålkastarljus
|
# 498.
morgontjocka
dessa långa rader av
vitt ljus, rött ljus
|
|
|
|
# 499.
låg, orangeröd...
vintersolen lämnar så
kalla skuggor
|
# 500.
inget särskilt -
bara ännu en kall
vintermorgon
|
|
|
|
# 501.
så här dags
brukar det ha
börjat ljusna
|
# 502.
fastfrusen
i tjälen:
inspirationen...
|
|
|
|
# 503.
djemma el fna:
de dansande ormarna,
snöklädda bergstoppar
|
# 504.
kryddor, datorer -
bredvid kamelhuvuden:
Inzganes souk
|
|
|
|
# 505.
snö hela natten...
första snögubben är klar
06.45
|
# 506.
över ån...
katt - sakta, sakta
på skör is
|
|
|
|
# 507.
i skuggan
lyser snön
vit
|
# 508.
släpper tanken -
och våren tog plötsligt
ett steg närmare
|
|
|
|
# 509.
upp stiger solen
torka bort det regn
som smälte all snö
|
# 510.
vårplöjd åker
mot skir fond av
ljusaste grönt
|
|
|
|
# 511.
första nyckelpigan -
dagen därpå sitter fem
på spadhandtaget
|
# 512.
vårskymning
mörka gransiluetter i
tyst väntan
|
|
|
|
# 513.
små fläckar
av snö - nej vänta!
vitsippor!
|
# 514.
två morgongrader
ändå är vinterjackan
alldeles för varm
|
|
|
|
# 515.
var rapsfälten
verkligen så här gula -
bara igår?
|
# 516.
intryck:
sval vårmorgonsol -
uttryck
|
|
|
|
# 517.
vidsträckta fält -
i kanten en ensam
vallmo
|
# 518.
när vinden mojnat:
den sista magnolian
faller mjukt
|
|
|
|
# 519.
hemifrån:
nästan regn
jobbet: sol
|
# 520.
stilla regn -
stör inget denna första
semesterdag
|
|
|
|
# 521.
oväsen
om hösten - fåglarnas
tystnad
|
# 522.
medan jag sprang
- poesi i rörelse -
kom dikten till mig
|
|
|
|
# 523.
ogräsrens -
kanske det sista
för i år
|
# 524.
bara två mil norr:
de första röda
löven
|
|
|
|
# 525.
inspirationen
kom åter - med gnistrande
vintermorgon
|
# 526.
vändning -
vinteridet behagligt
men himla kallt
|
|
|
|
# 527.
vitt vitt vitt
himmel land hav - blott en
spricka i isen
|
# 528.
marsgryning:
och solen har verkligen
gått upp
|
|
|
|
# 529.
grönt te, kvällssol
i nyss vårstädad
japansk trädgård
|
# 530.
kallt majregn -
isar händer, isar
förväntan
|
|
|
|
# 531.
regnvåt asfalt -
och jag bara nynnar på
Elmore James
|
# 532.
mediterar -
under tiden: två, tre
nya bambuskott
|
|
|
|
# 533.
klarblå himmel -
lätt duggregn, dessa ord
ur tomheten
|
# 534.
sen augustikväll -
påminner om att
köpa mer ved
|
|
|
|
# 535.
påminnelse:
mössa och vantar på
i morgon bitti
|
# 536.
välkomnar regnet -
det är trots allt inte
snö, än
|
|
|
|
# 537.
inspirationen
djupt inbäddad i
snö och kyla
|
# 538.
överflödigt
skriva haiku om
snö och kyla
|
|
|
|
# 539.
morgonbussen:
aning om gryning redan
i Skånes Viby
|
# 540.
rosa pil
på morgonhimlen:
pekar österut
|
|
|
|
# 541.
kulturkrock:
komma hem från Goa och
skrapa rutorna
|
# 542.
regnet
smälte inte
all snö
|
|
|
|
# 543.
vårtecken:
att vi samlar
vårtecken
|
# 544.
midsommar -
och ändå, den har precis
bara börjat
|
|
|
|
# 545.
perfekt picknickdag -
trots detta ihållande
regnoväder
|
# 546.
lyssnar på höstregn...
nej - på hur det slår
mot växthustaket
|
|
|
|
# 547.
första frosten -
och det känns som någonting
har gått förlorat
|
# 548.
fjärran mörka moln -
de enda spåren av
regnig höstmorgon
|
|
|
|
# 549.
kallt vinterregn -
och till och med jag
längtar snön
|
# 550.
vintermorgonbuss -
känner mig som i en film
av Miyazaki
|
|
|
|
# 551.
vid klart väder
sägs man kunna se Bornholm -
inte i dag
|
# 552.
två hundägare
byter ett par snabba ord -
säkert om stormen
|
|
|
|
# 553.
mörkt, kallt -
tre månader
till maj
|